För varje kvinna…

 Lööfs teckning

Lööfs teckning

Jag minns den dagen så väl. Det var under sommaren 1974. Jan Lööf, som bodde i Grekland, var på tillfälligt besök i Stockholm. Han laddade upp för att göra serien Ville, som skulle bli följetong i tidningen Vi och senare komma ut som seriealbum.

Lööf sa att han behövde en man från rymden. Ett barn som samtidigt var mer än 1000 år gammalt. Han ansåg att jag kunde vara förebild för denna varelse, och behövde en bild av mig framför en spegel. På den tiden vurmade jag, som många fotografer, för teknik från 1800-talet.

Därför hade jag skaffat en storformatskamera av märket Linhof Tehcnika med Polaroidbakstycke, ni vet, ett sådant som ger en positiv bild och samtidigt ett nio gånger tolv-negativ som genast måste sköljas i vatten. Hur kunde jag krångla till det så? Stativ var också nödvändigt. Jag var noggrann med skärpan, då som nu.

 Foto som rymdman

Foto som rymdman

Nåväl, vi gjorde ett par exponeringar. Jag höll spegeln med höger hand och trådutlösaren i den vänstra. En bild har jag fortfarande kvar. De övriga tog Jan Lööf med sig till Grekland. När Ville 1975 började gå som följetong i Vi blev det rabalder. Förebilden till en av huvudpersonerna, Olof Palme, blev upprörd och ansåg sig vara karikerad på ett elakt sätt. Han avbröt sin prenumeration på tidningen, vilket gjorde serien omtalad.

1978 läste jag Ville på nytt och skrattade åt Mannen från rymden, en liten lurig figur med långt hår. På sidan 42 står han jag framför en spegel och säger: ”Jag är ingen pojke. Jag är 56 år gammal! Men jag är född för 1365 år sen!”

På den tiden gjorde jag ofta målningar med budskap, och här hade Lööf givit mig en idé till ett självporträtt. Feminismen var stark då och mer radikal än nu. Byggnaden rasar samtidigt som jag kammar mig. På badrumsväggen finns ett budskap, inte från rymden utan från samtiden:

”För varje kvinna som våldtas, kastrerar vi en man”. Formuleringen kom från en obskyr feministgrupp i Spanien. Tyvärr går det även i vår tid, 40 år senare, att förstå gruppens vrede. Trots att lösningen inte är optimal.

Carl Johan De Geer